Våran Förlossningsberättelse!!
2010-06-16 @ 16:55:48
Dagen då Linnea föddes-Vår förlossningsberättelse!
Vi hade varit i stallet hela förmiddagen. När vi kom hem vid halv tre satt jag igång med middagen. Men när jag nästan ätit upp all mat så var jag tvungen att sluta äta. Jag började få ont. Min man frågade om han verkligen kunde åka iväg till vår vän som han planerat. Bara han tog med sig barnen så var det ingen fara sa jag...Dessutom bor vår vän bara knappt fem min från oss. Tror Mike hann vara där i en kvart när jag ringde och sa ”Nu måste du komma hem!!” Värkarna kom nu 3-4 min mellanrum och varade i ca 1,5-3 min! Vi hade dessutom 7 mils bilväg och jag ville inte föda i bilen. Mike kom och vi lastade in barn och deras packning. Sen körde vi till vår vän och lämnade barnen där. Stackars vännen frågade mig hur jag mådde mitt i en värk dessutom...Jag bara röt åt min man- ”Kör för helvete!!!” Det sa nog allt...
Emelie följde med oss till förlossningen och jag frågade henne flera gånger om hon var säker på sitt beslut. Men det var hon. Vi hade ju pratat om detta innan så det var inget som vi beslutade pang bom. När vi nästan var framme på sjukhuset kändes det som att värkarna började ändra karaktär. Nu gjorde dom så gräsligt ont att jag inte kunde hejda mig från att gråta. Det var inte lätt att gå. Tur både Emelie och Mike var med.För Emelie sprang i förväg och ringde på dörren till förlossningen och Mike tog hand om mig. Väl inne på förlossningen kom en undersköterska och hämtade en rullstol till mig. Sen körde hon mig till ett förlossningsrum och jag sa till henne att ni får göra vad ni vill med mig bara jag får min lustgas!
När barnmorskan undersökte mig så var jag öppen 8cm! Vattnet hade inte gått men det skulle vi vänta med att ta så jag fick ”landa lite”. Mellan värkarna så pratade jag med bm. Det visade sig att hon jobbat på den förlossningsavdelning där jag jobbar-fast för 20 år sedan;-) Det visade sig att det var en specifik bm som vi båda kände till som jobbar kvar än. Vi skrattade gott åt våra berättelser om denna speciella dam;-) Efter en stund frågade min bm om jag var redo för nästa steg,att hon tog hål på hinnorna. ”Jag svarade Rock ´n roll” Kör på;-) Sagt och gjort...Vatten fanns det gott om;-) Efter en stund kände hon på mig och det var en envis liten kant som inte ville ge med sig. Dom brukar tydligen kalla den för 4-5barnskanten;-) Tydligen är det rätt så vanligt på flerföderskor att det tar ett tag innan det ger med sig.Men dropp fick hängas på så det skulle hända lite mer. Dom hann knappt sätta på droppet förrän jag började krysta. Med ivriga hejarop och mycket uppmuntran och jag ståendes på knän i sängen så fick Emelie ta emot sin lillasyster helt själv!!! Så klockan 19.39 den 13 juni 2010 efter 1.5 timme inne på förlossningen föddes Linnea i armarna på en mycket rörd storasyster!! 3880gr och 51 cm lång var lilla tjejen.
Tyvärr fick dom inte ut moderkakan så det slutade med att läkaren gav oder om att köra mig till operation där jag blev nedsövd. Så tyvärr missade jag finfikan och den där mysiga stunden efteråt. Jag blev nämligen körd till IVA efter op. Men efter ca 1,5timme där så fick Mike,Emelie och lilla Linnea äntligen komma ner till mig!
Efter en halvtimma så åkte vi upp till BB. Där sa jag hejdå till Mike och Emelie. Nu var klockan runt midnatt och vi alla var var rätt så slitna. Men vilken fantastisk förlossning vi fick ändå! Inte många 14-åringar som får förlösa sina syskon! Duktiga Emelie!! I journalen står det tydligen” Barnmorskan assisterar storasyster som får förlösa sin lillasyster”. Tusen tack till Barnmorskan Mia W och underskötersksan Maggan Ö, ni var fantastiska!!!
Samt till min make och Emelie för all stöttning och support!! Utan er hade det aldrig gått! Älskar er!!
