Så här ligger det till...
2010-09-08 @ 16:44:20
Det här blir ett långt inlägg för jag vill förklara för er vad som händer på facebook med dessa som gaddar ihop sig.
Först har vi en tant som jag kallar för Mi. Det var hon som var uppfödare till min foderhund Duchess som jag fick hem en dag i mars 2007. Duchess var den där goldentjejen som jag längtat efter. Gyllene busfrö som älskade att jobba. Min älskling<3 Duchess växte och åren gick. Vi gick lydnadskurser,tränade apportering och var på utställning. Duchess var en härlig hund! Snart skulle det bli dagst att para lilla D. Jag hade sett fram emot detta sen hon var valp. Jag skulle få vara med vid betäckning och valpning(om jag hann);-) En dag fick jag se lite brunt på pappret,dagen efter var det rött:-) Jag lovade att ringa så fort jag såg den första blodfläcken,vilket är ett tecken på löp. Jag skulle lämna D hos min och Mi´s bekant som bor i Skaraborg. Sagt och gjort. D blev lämnad. Detta var i maj 2009. Efter en månad fick D åka till Mi för att ta det lite lugnt innan hon skulle komma tillbaka hem till oss. Men då fick jag istället ett argt samtal. Mi påstod att D var full med skabb!! Jag sa till Mi att D har ju varit hos Mita i en månad,så hon måste ju fått det där då. Men jag kollade både Emil och Lilleman och ingen av dom hade skabb. Mita har alla sina hundar i hundgårdar utomhus. Hon har mellan 15-20 hundar varav några inackoderingar och då jag känner Mita väldigt väl och har varit hos henne så vet jag att hon inte kollar sina hundar så mkt mer än att ge dom mat och vatten. Hon är dessutom sjukpensionär och har en muskelsjukdom som gör att hon inte orkar jobba sina hunar eller aktivera dom. Därför så tyckte jag att det var helt galet att jag fick skulden för detta. När jag frågade Mita så berättade hon att jag skulle vara glad att inte Mi skickat djurskyddsinspektionen på...mig!!! Detta var droppen för mig! Duchess hade alltså varit borta i en månads tid hos mita för att paras och så fick jag skulden att Duchess hade skabb. Dessutom trodde dom jag ljög om när hon börjat löpa,trots att jag ringde så fort jag såg lite brunt,ringde även dagen efter för att bekräfta att det var blod nu. Nej,detta hade jag ju ljugit om-enligt dom...Duchess blev inte dräktig och ni kan ju gissa vem som fick skulden:-( Sen dess har jag inte fått se Duchess igen. Mitt hjärta gick i tusen bitar och jag kände att jag bara ville dö. Här hade jag försökt göra allt på rätt sätt,men dom trodde inte på mig. Jag har undervikt att kolla på hennes hemsida för jag orkar inte se ngn bild av D...Men jag fick reda på att D fick valpar i vintras...
Jag tog hem en hund från Mita i mars 2009. Hon behövde få borta några hundar från sin kennel då hon hade för många enligt ngn myndighet som varit där och kollat. Jag tog mig ann Donna. Hon hade gått i hundgård sen 12 veckors ålder och när jag tog henne var hon 1 år har jag för mig. Det blev månader av blod svett och tårar och jag försökte verkligen göra allt för att hon skulle trivas. Men livet i en fyrabarnsfamilj blev för mycket för Donna. Det blev aldrig bra. Hon var stressad till tusen! Så i september 2009 fick jag lämna tillbaka henne till Mita. Då fick jag höra att det hade hon anat att det skulle bli så här. Men jag hade verkligen försökt. Men det var antingen vi eller hunden. Barnen var rädda för henne och hon hade bitit sönder b.l.a Felicias favoritdocka som inte går att hitta någonstans då den var hemmagjord. Det var en virkad docka. Men då fick jag höra att det var Felicias fel som lagt den på bordet... Nu vet ni lite om vad som har hänt och varför det är som det är. Jag har inte bara mist världens vackraste Duchess utan även två vänner som jag trodde var mina bästa vänner i världen!
Så egentligen är det inte så konstigt att man känner sig som ett vrak:-( Jag har mist två vänner som jag var jättetajt med och som jag skulle kunnat dö för. Jag var säker att vi skulle vara vänner för livet. Jag tänker på dom stort sett varje dag. Jag tycker det är skittråkigt att det har blivit så här:-( MEN att bli falskt anklagad för saker man inte gjort och att man vet i sitt hjärta att man bara gjort allt man har kunnat så känns det så orättvist. När detta hände med Duchess så förlorade jag allt intresse över hundsporten på en natt. Allt kändes bara tomt. Jag får se om jag får se om jag får tillbaka glädjen nån gång igen. Men som det är nu så känner jag mig väldigt bränd.