Trasig själ....
2010-09-07 @ 07:14:02
Igår brast allting för mig. Alla krav jag har på mig själv,vänner som inte hör av sig. Energitjuvar. Jag orkar inte mera. Min man säger att jag inte skall bry mig om dom. Folk som har betett sig illa men inte sagt förlåt. Han tycker jag gör fel som förlåter och försöker bli vän och låsats som ingenting. Men det är tyvärr sån jag är. Jag vill ju så gärna vara vän med alla. Jag kan gå och tjura ett tag. Men sen tänker jag att livet är så kort. Varför gå och vara sur på varandra? Men då är det oftast försent. Då står jag där själv. Igår kände jag sån lust att bara springa ut framför en långtradare på E20. Men jag vill inte att mina barn skall mista sin mamma än på några år. Det är barnen som är min livlina. Det är så. Utan dom vet jag inte...Min äldsta dotter Emelie satt och kramade om mig och tröstade mig. Så skall det inte vara. Det är ju jag som skall vara den starka! Jag är ju mamma... Men jag föll ihop som ett korthus . Alla krav från olika håll och kanter. Jag blir döstressad. Jag känner att jag skulle behöva göra något roligt. Vad som helst. Fly verkligheten en liten stund. Men tyvärr bor alla så långt ifrån. Min mamma bor i Falkenberg och hade velat ha mig boendes där nere så jag kunde hjälpa henne med hästen och hon fick umgås med sina barnbarn. Här bor jag och vill bo i Falkenberg. Men det finns inget som vi kan göra åt det nu. Vi får jobba på det som jag sa till min mamma;-)
Men som sagt. Just nu är jag skör som en fjäril. Jag kämpar och försöker flyga ändå, vara en bra mamma. Min man sa att jag har lyckats med att vara världens bästa mamma. Vi har världens goaste ungar,det sker inte av sig själv sa han. Jag vet att mina barn är dom bästa i världen(såklart;-),men att det b.l.a är min förtjänst att dom är så fantastiska har jag svårt att ta in.
På bara ett år har jag mist s.k vänner som bara visat sig utnyttja mig. Men jag vill inte sitta här och glorifiera mig själv på något vis. Jag skulle gjort andra val, sagt annorlunda. Men min man som sett det ur en annan synvinkel säger att jag inte kunde gjort det på annat sätt. Men det som sårar mig och gör så förbannat ont i hjärtat är att jag inte fått reda upp saker och ting med vissa personer. Jag vill inte att folk skall gå omkring och tycka illa om mig. Jag vill ingen illa. Även om dom har betett sig riktig ruttet mot mig så vill jag ordna upp allting. Visste ni att några av dom har addat varandra på facebook för att snacka skit om mig? Dom kände inte varandra,utan någon av dom sökte upp den andra och så var karusellen igång. Jag vet även att dom har mailat en annan vän och snackat skit om mig. Sen tar den här "vännen" för givet att allt dom säger är sant...
Sen är det här med mina s.k vänner bara en del av mina bekymmer. Jag har även annat som gör mig bekymmrad. Underbart tjejer! Eller hur...
Det är det här som min man säger att jag skall skita i. Det är bara energitjuvar säger han. Dom är ju sjuka i huvudet som håller på så. Men vad hjälper det egentligen? Det gör lika ont i hjärtat ändå, ialla fall i mitt hjärta. Hade jag varit starkare så hade jag förmodligen struntat i detta. Jag önskar jag bara hade kunnat säga Dra åt helvete din jävla idiot. Du har inget i mitt liv att göra. Jag skiter fullständigt i dig.
När vi har lämnat barnen på förskolan idag så skall jag ge mig ut på en långpromenad med hundarna och musik från min MP3. Hoppas jag får lite energi av det.
Stor kram till er goa människor<3