Lite mer...
2010-09-09 @ 08:20:34
Tusen tack för erat underbara stöd! Det känns så skönt att få ur sig detta som jag har gått och burit på. Detta kanske låter konstigt,men när jag vaknade i morse så var det som om jag vägde 20 kg mindre. Jag har ett helt annat lugn i kroppen nu. Tänk vad viktigt det kan vara att bara få skriva av sig sina bekymmer. Nu vet ni alla fall hur det ligger till. Tänkte att jag skulle svara på dina frågor här Gitsie:-) Fråga mig inte varför hon skulle vara borta så länge från mig? Jag vet faktiskt inte. Hon åkte ju till den andra uppfödaren för att paras och i samband med detta så var hon där i en hel månad. Sen hämtade Duchess uppfödare henne där och tog med henne hem till sig. Bara för att hon skulle få lugn och ro sa hon. Men nu inser jag ju att det var för att hämta hem henne för gott. Hon hade nog bestämt sig redan då. Hon sa ju att det var mitt fel att Duchess hade fått skabb, fast hon inte varit hos mig på en månad...Alltså tyckte hon väl att hon hade rätt att ta henne då jag enligt uppfödaren misskött henne:-( För det är väl så det står i kontraktet? Om uppfödaren tycker att man missköter sin hund så har hon rätt att ta henne. Så jag tog för givet att jag inte hade någon laglig rätt-även om jag visste att det INTE var mitt fel. Jag tycker det är för jäkligt att den uppfödaren som Duchess var hos den månaden däremot inte fått något mer från myndigheterna på sig. Tycker så synd om dom hundarna som står i dom tråkiga hundgårdarna året runt dag ut och dag in utan att bli aktiverade. Hur kan man få ha det så?? Nu har jag ju inte varit hos henne sen i mars 2009 så det kanske har blivit bättre,men jag tvivlar.
Sen finns det en kvinna till, Birgitta. Det var hon som jag fick Fillen ifrån. Kommer ni håg den travhästen? Fick och fick förresten. Så var det inte. Dom fick våran gamla bil mot att vi fick Fillen. Låter inte klokt egentligen. Men det var det bytet dom villle ha. Tyvärr så vet ni som följt min blogg att historien om Fillen slutade väldigt olyckligt. Fillen visade sig knappt gå och rida då han blev väldigt istadig och oerhört stressad. I samband med min graviditet så kände jag att jag ville inte riskera både mitt och bebisens liv varje gång jag satt upp i sadeln. Att betala en boxhyra på två tusen kronor varje månad men inte kunna rida på hästen var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men då Birgitta hade lovat att ta tillbaka Fillen om det inte fungerade så ringde jag henne. Men då lät det annorlunda. Dom hade ALDRIG lovat att ta tillbaka Fillen. Trots att Emelie hade stått brevid mig och Mike och Birgitta när hon sa detta till oss. Men nej, så var det inte enligt henne. Så för mig blev det att försöka hitta ett nytt hem till honom. Efter ytterligare en månad så hittade jag ett nytt hem,men tyvärr slutade det inte väl där. Fillen finns nu på dom evigt gröna ängarna... I samband med detta om Fillen så fick jag ett anonymt mail där det stod att den här personen som skrev mailet led med oss. Hon skrev att hon hade varit med om samma situation med Birgitta och hennes sambo. Hon hade till och med fått hot och blivit nertystad av Birgitta och hennes sambo. Hon vågade inte ens skriva sitt namn i mailet. Men hon skrev att det var inte första gången dom gjorde så här.
Ja, vad skall man säga...Det jobbigaste i allt det här var såklart att ta avsked från Fillen. Att det inte fungerade mellan oss. Det känns som jag övergav honom. Men jag kände att jag inte hade något val. Jag kunde inte ha kvar en häst som riskerade att slänga av mig varje gång jag skulle rida. Det konstiga är att när vi skulle hämta Fillen hos Birgitta så säger hennes lilla dotter som heter Caroline som är lika gammal som Felicia: Men mamma,Fillen är ju farlig,man kan ju inte rida honom. Men Birgitta blev arg på Caroline och sa att det där stämmer inte alls... Men barn säger ju ofta sanningen... Men jag litade ju på Birgitta och antog att hon sa sanningen. Men nu vet ni hur allt ligger till. Sen "addade" Birgitta både Mi och Mita på facebook och nu häromdagen hade Torbjörn gjort det samma fast han aldrig träffat dom. Så nu har dom tagit kontakt och snackat ännu mer skit om mig. Torbjörn och Birgitta känner ju varann innan då dom bara bor 500 meter ifrån varandra och har det här med travhästar som gemensamt intresse.
Fattar ni vad sjukt allt detta är? Fyra vuxna människor över 40 år som addar varandra för att snacka skit om mig. Men jag måste vara stark nu. Vet ni vad? Jag känner mig mycket starkare nu när jag fått skrivit av mig detta till er. Jag känner mig inte längre ensam. Erat stöd och era åsikter betyder så ofantligt mycket!
Stor kram till er!