Jag ber om ursäkt till er följare av den här bloggen att jag inte uppdaterat på ett tag. Det har varit mycket på sista tiden. Inte nog med det så har jag precis börjat plugga körkortsteori. Jag måste nämligen ha körkort när jag bor ute på landet. Kommer bli väldigt besvärligt annars. Jag har ju flera gånger varit nära att ta det där förbannade körkortet. Men så har jag alltid tappat självförtroendet när det kommer till teorin. Men nu måste jag löpa linan ut den här gången. Det är bara att plugga tills man känner sig säker. Har du körkort och hur gammal är du?
Var på sjukhuset idag för att kolla upp mina cellförändringar. Han tog biopsiprover på mig. Sen sa han att det kan vara något som är antydan till cancer. Men att jag får svar om ca en månad... Men det är samtidigt ingen idé att gå och oroa sig. Det blir som det blir.
För övrigt skall vi sätta oss ner i helgen och planera flytt och när vi skall åka ner och hälsa på och kolla in huset. Jättespännande! Känns fortfarande sjukt overkligt. Men mycket pirr i kroppen.
Det känns så skönt att våra vovvar får bo i hus, men framförallt att få ha en trädgård dom kan lufsa omkring i. Speciellt nu när Lazer blivit äldre i kroppen. Att få bo på landet utan massa bilar, detta kommer bli så bra! Skulle inte förvåna mig om han går till kohagen och rullar sig i skit😂 Blir nya utmaningar när man bor så😜Även glad för katternas skull, speciellt för Skrållan som gillar att vara ute. Blir rena himmelriket för henne. Inga elaka människor som kan göra henne illa. Dock finns räven som ett hot. Bara hoppas den håller sig borta.
Samtidigt som jag längtar efter att få flytta ner så är det en sak som jag knappt orkar tänka på. Att säga hejdå. Framförallt är det att barnen måste säga farväl till sina bästisar. Lovisa och hennes bästis Novaliee till exempel... Bara tanken på att se dom leka en sista gång, en sista kram, tårarna som kommer fälla på deras små söta kinder. Äh, jag kommer grina mer än dom tror jag. Men tur ändå det finns så pass bra teknologi i dagens samhälle så dom kan facetajma med varandra. Sen hoppas jag alla mina vänner vet att det alltid kommer finnas en plats för dom hos oss.
Idag var jag och skrev på min avskedsansökan på jobbet. Kändes jättekonstigt. Men samtidigt spännande. Ett helt nytt kapitel för hela familjen börjar nu. Precis som när vi flyttade upp till Sundsvall. Men nu flyttar vi hem igen. Hem till Västkusten men ändå till något helt nytt. Vi skall bo på landet, verkligen ute i bushen! Vi har redan fått sån fantastisk fin kontakt med våran hyresvärd. Det känns redan som vi känner varandra, det är en jättemysig familj. Vi har liknande intresse och verkar ha samma sorts humor och värderingar. Vi har dessutom båda två labradorer, ljusa. Vi har även varsin liten vovve. Samt katter. Samt stort hästintresse... Ja, det är nästan så jag blir religiös och undrar om det någon större makt som har ett finger med i spelet!? Vi har två barn i samma ålder också, varav deras dotter och min Isabelle har blivit vänner genom snapchat och dom har pratat på telefon. Så gulligt!
Oj, så länge sen jag skrev här. Men det är inte lika roligt att blogga från mobilen. Men mycket har hänt kan man säga. Efter sju år i Sundsvall skall vi nu flytta hem till Västkusten igen och det känns så otroligt roligt. Tänker att jag skall försöka dokumentera så mycket som möjligt kring detta. Det är en rätt stor grej att flytta en sån här stor familj över 85 mil dryga! Så jag kommer skriva mycket om det. Men nu är The Lantismamma back, för det är på landet sydost om Göteborg vi skall bo. Nämligen i Gunnarsjö utanför Varberg. Bland hästar, kossor, lamm och grisar! Love it!
